Artificiell uppfödning.

Forfatter: Tony Johansson
Oprettet: 09/09-2007 09/09-2007
Sidst redigeret: 27/05-2010 27/05-2010
Oprettet under: Discus
 Del

© Tekst og billeder af: Tony Johansson ( Eksternt link www.tonysdiskus.cjb.net/ ) Jag skulle vilja tacka Samson Chung på Universal diskus för hans enorma stöd och hans generösa sätt att dela med sig av sin enorma kunskap om diskus. Jag har mailat till många odlare runt om i världen men har tyvärr inte fått samma stora gensvar som jag fått av Samson. Efter att ha haft problem med ett av mina pidgeon-blood par, som inte tog hand om sin avkomma ville jag lära mig hur den artificiella metoden fungerar. Efter att hittat en artikel på Diskus Page Holland och som var skriven av Samson tog jag kontakt med honom via mail och på den vägen har det varit. Samson Chung driver för närvarande en av USA största diskus odlingar och den ligger i San Francisco, Kalifornien. Han odlar för närvarande på över 40 olika diskus sorter. Jag vet inte hur många mail jag skrivit till honom det senaste året ,men det är åtskilliga. Alla frågor som jag ställt till honom har han svarat mycket utförligt på. Jag har aldrig träffat Samson personligen men han verkar vara en mycket lättsam och trevlig människa. Jag hoppas att jag någon gång skall kunna tacka honom personligen, samt se hur en stor odling ser ut. Utan Samson´s hjälp hade jag aldrig lyckats så bra som jag gjort med den artificiella metoden. Jag vill härmed tacka dig Samson Chung för att du har hjälpt en enkel hobby odlare på andra sidan jord klotet utan ekonomisk vinning. Gå gärna in på Universals Discus hemsida ( Eksternt link http://www.universaldiscus.com/ )och titta på hans enormt vackra diskusar han har till salu.

Tack Samson!!!!!!!

Sedan ett år tillbaka har jag provat på den artificiella metoden,och det är inget man lär sig över en natt. Det finns ett fler tal sätt att föda upp dom, men det vanligaste är nog de vanliga emaljerade pannorna, som man sett på bilder bland stor odlarna. Efter som man använder en smet, som är gjort på ägg gula, skitar man ner vattnet ordentligt, och därför måste man byta vattnet minst varannan timma. Har man inget annat för sig går det väl bra att använda denna metod, men liksom de flesta har jag arbete och familj att sköta om. Därför provade jag på samt utvecklade en metod som jag hittade på Diskus Page Holland, och som inte skulle vara så tidskrävande. Gå gärna in på DiscusPageHolland
och läs igenom hur denna metod fungerar, så slipper jag förklara ordagrant hur allt fungerar. På bild 1 ser ni en av mina konstruktioner för att hänga baljorna på plats. Dessa är tillverkade i syrafast stål och är utskurna i lasern på jobbet.

Metoden som jag utvecklat är skriven av Samson Chung. Han driver för närvarande en av Amerikas största diskus odlingar. Företaget heter Universal diskus och ligger i San Franscisco. Under tiden jag utvecklat hans ide har jag varit i kontakt med honom ett flertal gånger. Han verkar vara en mycket trevlig person och har enormt stor kunskap om diskus odling. Själva metoden går ut på att man skall ersätta föräldrarnas sekret de första dagarna innan de är tillräckligt stora att äta nykläckt artemia, och det brukar ta 3-5 dagar. Genom att mixa ihop några få droppar rå ägggula med en hårtkokt blir det en kletig massa och denna stryker man sedan ut till en tunn film 30-40 mm runt den inre övre kanten på baljan. Att få till en bra äggsmet är bland det viktigaste och det är inget som är lätt att förklara utan det måste man prova sig fram. Koka ett flertal ägg samt smeta in kanterna , kolla sedan hur länge det sitter kvar samt om vattnet blir dimmigt. Om det så vore fallet , då har du antingen för mycket av det ena eller andra. På bild 2 ser ni diskusynglen dagen innan fri simmandet.

Baljans konstruktion är så att man har borrat ett fler tal hål i botten, samt ett par i sidan. Dessa hål är sedan täckta med en väldigt fint nät. Själva baljan har han hängt upp med ett par trä pinnar, som går rätt igenom boxen, och hänger på kanten på karet. Utan för baljan har han ett vanligt luft drivet svampfilter, som förser baljan med nytt friskt vatten 24 timmar om dygnet. Innan man smetar in baljan sänker man nivån i karet, så att vatten linjen ligger under de insmetade sidorna. Själva matningen startas när all ynglen varit frisimmande åtskilliga timmar, och simmar runt kanterna. Höj då vatten nivån i karet så att ca 5-10 mm av filmen ligger under vattennivån. Efter ett par timmar börjar äggsmeten lossa från kanterna och sjunka till botten. De nätförsedda hålen börjar då tätas till och vattennivån börjar att stiga sakta. Ynglen kommer då att ha ny fräch mat under de 12 timmar vattennivån stiger. Även fast bottenhålen är täta bytes vattnet via sidohålen i baljan. På bild 3 är ynglen frisimmande, och börjar söker sig till kanterna.

När man läser hans artikel verkar allt mycket enkelt, och att vem som helst skulle kunna bygga en sån här konstruktion. Det svåra är att få vattnet att stiga exakt under de 12 timmarna ynglen skall ha mat. Det är mycket som spelar in, som antal hål i botten, diametrar på hål, nätets grovlek, samt hur mycket vatten som skall släppas in via svampfiltret. Det är som gjort för att det skall krångla. Men själva konceptet fick mig att tänka ut en liknande konstruktion, och det är den ni ser på bilden. Genom att använda den timer som jag beskrev under artikeln mitt automatiska vattenbytes-system, slipper jag denna konstruktion. Och kan nu styra nivåstigningen exakt fast på utsidan boxen samt i boxen. Bild 4 är ytterligare en bild efter frisimmandet.

Efter många tillverkade baljor, och med mängder olika varianter av hål och nät , så lyckades jag äntligen att få hans ide att fungera, men tyvärr inte utan så allvarliga problem som 70% dödsfall. Efter många ytterligare försök kom jag fram till att vatten-flödet var för häftigt in i boxen, så att dom förmodligen simmade ihjäl sig. Efter som jag inte har så många lekpar och kullar att prova denna metod på, som storodlaren Samson, tog det ibland någon månad att få i gång mina lekpar, och därför tog det rejäl tid innan jag kunde få mina svar. Det är verkligen det man kallar "learning by doing". På bild 5 ser ni att en del av ynglen har nått ytan, men det är fortfarande för tidigt att mata. Skulle man mata nu skulle många yngel dö pga kvävning. När ägglösningen kommer i kontakt med vattnet lossnar det en osynlig dimma och sjunker till botten samt täcker ynglen.

När de flesta ynglen är runt kanterna är det rätt tid att börja mata, och det brukar vara 5-10 timmar efter frisimmandet. Efter att justerat det ingående vattnet i baljan hade jag fortfarande en hög dödsnivå och sökte ytterligare problem. Som jag nämnde tidigare är konsistensen på smeten mycket viktig, och det var också ytterligare en orsak till dödsfallen. Jag blandade i för mycket rå ägggula, och det gjorde så smeten lossade för lätt, och gick sedan ut i vattnet. Legenden Jack Watley,som är en bland dom första att använda den artificiella metoden, har också beskrivit sin process noggrant, och han använder under den kritiska tiden anti-bakteriella mediciner pga den explosionsartade tillväxten av bakterier. Till skillnad mot den stigande boxen och ständigt nya tillförsel av friskt vatten, som Samson använder har Watley löst det med mediciner. Till skillnad mot Samson använder han emaljerade handfat, som han stryker sin ägggule-lösning på, samt att vattenbytet inte sker kontinuerligt och det är nog en orsak till de antibakteriella medicinerna. Visserligen har artikeln några år på nacken, och även har han nog utvecklat sin metod, och kanske i dag inte använder några mediciner. På bild 6 kan ni se hur ynglen har börjat äta av smeten.

Efter många om och men lyckades jag i alla fall att få fram ett par kullar med den artificiella metoden. De stora faktorerna för att lyckas är vattnet och dess egenskaper. Då menar jag faktorer som 1, absolut rent vatten ,2 vatten tempen får under inga omständigheter variera,3 ägggule-blandningens koncistens,4 samma vattenvärden hela tiden. För inte så länge sedan hittade jag en ny artikel på web platsen Diskuspage Holland där dom använder något som heter rotifers. I stället för den ägg- blandningen jag nämnt förut använder dom denna mikroskopiska sötvattens- räka för att föda ynglen de första dagarna. Med den här nya födan till ynglen, så slipper man vara lika rädd för ned skitning av vattnet, och har därmed större chanser att lyckas. Detta är inget jag provat ännu och kan därmed inte skriva något om det, men gå gärna in på DiscusPageHolland och läs om det. Som sagt var så har jag bara skrivit ytligt om denna metodoch de som inte riktigt är insatta i detta kan även läsa om det i Dick Aus bok om diskus, som heter Back To Nature. Han har även tagit en del bilder som är roliga att se, men liksom de andra beskriver han inte metoden och hans tillväga gång sätt fullt ut. På bild 7 ser ni hur ynglen hittat till maten, och de kommer nu att äta i skift dygnet runt de kritiska dagarna.
Jag skulle vilja komma i kontakt med folk som har använt eller använder denna metod. Kanske kan vi byta information och hjälpa varandra. Det är många olika problem man kan råka ut för innan man lyckas. Sista gången jag använde metoden dog en liten mängd yngel, och det kan man nog inte undvika.