Marlboro, från ägg till yngel.

Forfatter: Tony Johansson
Oprettet: 09/09-2007 09/09-2007
Sidst redigeret: 27/05-2010 27/05-2010
Oprettet under: Discus
 Del

© Tekst og billeder af: Tony Johansson ( Eksternt link www.tonysdiskus.cjb.net/ )


Här har ett av mina marlboro par lagt en stor kull på ca 300 ägg. Oftast sker leken på kvällen och tar ungefär en timma. Leken startar med att fiskarna simmar emot varandra med huvudena uppåt och när dom passerar varandra eller är mitt framför varandra, så bugar dom med huvudena nedåt. Sedan tar det inte lång tid innan honan och hanen börjar putsa där dom vill lägga sina ägg. Honan brukar göra ett par provrundor först innan hon börjar att lägga sina ägg. Efter att honan har lagt sin första sträng med ägg går sedan hanen efter och befruktar äggen. Många odlare sätter ofta ett galler framför äggen direkt efter leken. Detta för att skapa ett band mellan dem och ynglen . Orsaken till detta kan vara att en del diskusar är rom-ätare. Om det bara är en av föräldrarna, som äter upp äggen, kan man ta bort den skyldige utan att kullen tar skada.

Beroende på vilken temperatur du har i dit lekkar eller akvarium, så kläcks äggen olika fort, men vid en temp av 28.5 grad kläcks äggen efter ca 55-60 timmar . Paret jobbar i skift och turas om att vifta med sina främre fenor, så att vattnet hela tiden cirkulerar runt äggen. De plockar även bort ägg som inte har befruktats samt möglat med sin mun. Efter cirka 3-4 dagars slingrande på krukan blir de fri- simmande på morgonen och börjar söka sig till sina föräldrar. Har man diskus med pidgeon-gener i sig , typ marlboro red som jag har på bilden, kan ynglen ha svårt att hitta sina föräldrar. Under länken artiklar kommer jag beskriva hur man kan hjälpa ynglen vid frisimmandet.

Här har mina yngel äntligen hittat sina föräldrar efter en dags letande. Man kan också para en röd turkos samt en pidgeon för att undvika detta problem. Om man tittar på en röd turkos färgsättning, före och efter lek, så kan man se att fiskarna blir mörka och näst intill svarta på sina fenor. Detta gör att ynglen hittar sina föräldrar mycket lättare till skillnad mot en marlboro, som är helt röd. En pidgeons arvsmassa är dominant gentemot en röd turkos. Därför får ynglen i huvudsak marlborons utseende.

Efter ett konstant ätande på sina föräldrar dygnet runt, fördubblas praktiskt taget ynglen varje dag första veckan. På tredje dagen brukar jag spruta in en mindre mängd nykläckt artemia bland ynglen. När ynglen tagit artemian ett par dagar är det inte något problem att plocka bort ynglen och dra upp dom separat. Är man ingen storodlare, och inte lever på detta, tycker jag verkligen att det inte finns någon anledning att plocka bort dom förrän föräldrarna visar obehag, och de då efter ca 2-3 veckor. Är kullen väldigt stor ökar slitaget på fiskarna och då blir de lätt irriterade och man kan plocka bort ynglen tidigare.

När ynglen har börjat ta artemia på 3-4 dagen efter fri- simmandet växer dom mycket fort och det är nu viktigt att man byter vatten regelbundet och gör rent rutorna i karet. Efter ca 2-3 veckor plockar jag bort dom från föräldrarna och drar upp dom i en separat balja. Dom är nu lite större än en gammal tio-öring. Försök att mata med artemia så länge som möjligt pga att oxhjärte blandningarna skitar ner rejält. Mata även paren med lättare mat de första veckorna, som bits, röda mygg och frusen artemia. Det är inga problem att mata med oxhjärta bara man håller rent. När dom sen är stora som en femkrona börjar jag mata rejält med oxhjärta och byter närmare 100% varje dag.