Artikler / Tanganyika

Snäckskalslekande ciklider från Tanganyikasjön

Oprettet: 9.9.2007(redigeret 27.5.2010)Af Michael Persson
© Tekst og billeder af: Michael Persson( www.riftlakes.com )

De allra minsta cikliderna från Tanganyikasjön leker i tomma snäckskal från Neothaumasnäckan, dessa ciklider brukar kallas snäcklekare. De allra minsta blir inte mer än 3-4 cm som fullvuxna.
De vanligaste arterna från denna grupp i akvarium är <Lamprologus> ocellatus, <Lamprologus> brevis, <Lamprologus> stappersi och <Lamprologus> multifasciatus.
Lamprologus stappersi är en av de vackraste snäckskalslekande cikliderna. Foto: © Michael Persson
Lamprologus stappersi är en av de vackraste snäckskalslekande cikliderna. Foto: © Michael Persson


Lamprologus multifasciatus är min personliga favorit. Foto: © Michael Persson
Lamprologus multifasciatus är min personliga favorit. Foto: © Michael Persson

Jag har hållt <Lamprologus> multifasciatus i akvarium under en längre tid och det har alltid varit en favorit för mig.
En stor fördel med dessa ciklider är att dom kan hållas och odlas i små artakvarie, men dom går också bra att ha tillsammans med andra ciklider i större akvarie.
I ett akvarie på 60 liter inrett med finkornig sand, kolsten och ett stort antal tomma snäckskal har jag haft ett tiotal vuxna fiskar.
Det är imponerande och se hur dessa små fiskar kan flytta omkring sanden i akvariet och t o m lyfta snäckskal flera gånger större än dem själv tvärs över akvariet med munnen.
Lamprologus brevis. Foto: © Michael Persson
Lamprologus brevis. Foto: © Michael Persson


Lamprologus speciosus Foto: © Michael Persson
Lamprologus speciosus Foto: © Michael Persson

Leken börjar med att hanen gräver en grop i sanden och knuffar ner ett eller flera lämpliga snäckskal i gropen, därpå inspekterar honan bygget. Blir bygget godkännt fäster honan rommen i snäckan och hanen släpper sin mjölke över rommen, om han inte får plats i skalet gör han detta utifrån.
Sedan stannar honan i skalet och vaktar rommen medan hanen vaktar reviet utanför. Hanen brukar kunna hålla de flesta fiskar borta trots sin litenhet - en snabb attack och ett bet sedan får han vara ifred. Några <Lamprologus> ocellatus jag hade tidigare brukade t o m attakera mina armar när jag rengjorde akvariet.
Efter c:a 3 dygn kläcks rommen och efter ytterliare några dygn brukar yngeln ge sig ut på sin första upptäcksfärd, men tar snabbt skydd i skalet igen.
Att få dessa fiskar att leka brukar vara mycket lätt.
Det stora problemet kommer när man ska håva upp dem, så fort man sticker ner en håv i akvariet syns inte en enda fisk i akvariet.
Det brukar oftast sluta med att man får ta till det något brutala knepet att ta upp snäckskalen och skaka ut fisken.
Ett annat problem jag har haft är att den finkorniga sanden i kombination med fiskarnas förmåga att gräva sliter ut ett innerfilter på kort tid.

Ni som inte provat dessa ciklider ännu - gör det !

Trots att dom är små och färglösa kan man inte låta bli att fängslas av deras beteende.

Får du inte tag på neothaumaskal så brukar dom har Vinbärssnigelskal i livsmedelsaffären och de fungerar lika bra.
För dig som vill läsa mer i ämnet finns häftet Tangayikasjöns snäcklekande ciklider.
För dig som vill läsa mer i ämnet finns häftet Tangayikasjöns snäcklekande ciklider.

Snäckskalslekande ciklider från Tanganyikasjön | Akvariefisk.dk